Det är dags att snacka om den sortens kvinna som får elräkningen i Tjernobyl att verka rimlig. Jag menar, visst har du stött på dem – de där känslomässiga vampyrerna som glider in i ditt liv, sätter sig bekvämt i din själ, och börjar swisha ut värdighet snabbare än Klarna på Black Friday.
Du tror det är en romans – det är egentligen en pågående polisanmälan mot ditt självförtroende. Och för varje gång du försöker prata känslor så känns det som att försöka tända en brasa med isbitar. “Ska vi prata?” säger du. “Det ska vi absolut!” säger hon, och menar “Nu ska jag köra dig genom emotionellt torkskåp tills du tror att du är galen.”
Man borde få friskvårdsbidrag retroaktivt för relationer med narcissister.
Det finns vissa tydliga tecken. Hon älskar när du berättar om din barndom – om det går att vända det till en story om henne. Du får inte längre ha favoriträtt, för hennes är godare, nyttigare och tillagad av Gordon Ramsay själv (eller ja, hennes ex, men det är en annan saga). Och när du råkar säga “jag tycker om dig”, så svarar hon: “Vet jag.”
“Det är inte ego – det är bara att ingen annan förstår hur speciell jag är.” Jodå, hjärtat, du är så unik att du borde bli först i kön till Elgigantens bytesdisk.
Man får ofta höra att narcissister hatar speglar. Det är tvärtom: de har bara inte hittat en som är stor nog. En narcissistisk kvinna kan stirra sig själv i ögonen så länge att din egen självkänsla får panikångest och springer ut genom närmaste nödutgång.
Att bli ihop med en narcissist är som att köpa begagnad Tesla på Blocket: Ser snygg ut, men du kommer stå strandad på motorvägen, förbanna ditt livsval och ringa supporten (aka din terapeut).
Sen har vi det där med gaslighting. Du tror att det är du som glömt saker, men egentligen är det bara hon som har större manus än hela Dramaten. Allt du minns är fel, allt hon säger är sant – även när det motsäger vad hon sa i förrgår. Skulle någon mot förmodan råka avslöja henne? Då är det “alla mot mig”, tårar på beställning och en blocklista längre än mitt socialbidrag.
Hon kan vara offer, hjälte och skurk i samma mening – och ändå få dig att be om ursäkt för fel du aldrig begått.
När du till slut fattar vad som händer, då har du förmodligen redan skrivit på papper för emotionell avbetalning i 48 månader. Och när du försöker ta dig därifrån? Ja, då får du “jag trodde vi var mogna nog att prata om det här som vuxna” – läs: nu ska jag suga det sista ur dig innan du får gå.
Kyla? Tja, hon kunde frysa vatten i Sahara bara genom att skicka ett passivt-aggressivt sms.
Slutligen – det är alltid du som är galen, överdriven, känslig eller “inte kan hantera starka kvinnor”. Sanningen är att du hade klarat dig bättre mot en flock ilskna tvättbjörnar med rabies.
Men vet du vad? Man överlever. Man reser sig, dammar av sig, skrattar åt eländet och inser att nästa gång någon säger “jag är inte som andra tjejer”, då är det fan bara att springa. Fort.